Vilka är de dåliga människorna?
När Barcelona besökte Glasgow för ett tag sedan rapporterades inga större störningar. Inga bråk mellan supportrar. Barcelonas ledning och spelare hyllade Rangers och dess supportrar för deras vänlighet och gästfrihet. Det sattes upp ett stort område i närheten av Ibrox-stadion som man kallade ”gästområde”, där Barcelonas supportrar togs emot som kungar och kunde beblanda sig med Rangers fans helt fritt. Dryckeslag och vänskap följde.
På läktarna var det lugnt. Det skedde inga provokationer och förekom inga bråk.
Så skulle då Rangers fans ner till Barcelona. Det var en stor händelse för de som åkte dit, Barcelona är historisk mark där Rangers 1971 firade sin största internationella triumf någonsin. Det skulle bli ett kärt återseende och många av Rangers fans såg fram emot detta länge. Många, flera tusen, åkte dit fast de inte ens hade biljett, för att delta i festandet och för att vara närvarande på denna historiska mark, som man hyllade i sig.
Redan när de var på väg bullade kravallpolisen upp och tidningarna skrev krigsrubriker, på grund av oroligheter runt Rangers i Spanien vid tidigare besök, men främst baserad på planinvasionen just 1971. Mycket fokus lades vid en händelse för 36 år sedan.
Redan när man kom fram så började det roliga. Av de sju-åtta tusen fans som hade fått tag på de åtråvärda biljetterna möttes 2000 personer av beskedet att deras biljetter, som köpts via tredje part, inte kunde hämtas ut om man inte innehade franskt eller spanskt pass. Enbart personer av fransk eller spansk nationalitet fick köpa biljetter på det sättet. Detta var något man informerade dessa kunder om när de kom fram, efter att ha beställt biljetten, tagit ledigt från jobbet och tagit sig till den katalonska staden. De fick inte längre se matchen.
Ute på stan var det mest fest och glädje. Generella Rangers-supportrar och Barcelona-supportrar festade tillsammans och kom enligt alla rapporter rätt bra överrens. Det rapporterades inte någonstans om några större problem, mer än sådana som uppstår varje gång ett stort antal människor samlas, lite fylla, litet nedskräpning, någon som urinerar på allmän plats. Inget att hetsa upp sig för. Utom hos sporttidningen El Mundo Deportivo, som skrev krigsrubriker om nedskräpningen.
Inne på arenan var det än mer problem. Enligt rapporter så överöstes bortasektionen med objekt såsom mynt och plastmuggar. Irländska flaggor med ”Celtic” dök upp bland Barcelonas supportrar. Men när en flagga med IRA enligt ögonvittnen dök upp under någon minut var det helt klart att det var fråga om en provokation.
Barcelona har knappast någon som helst anknytning till den nordirländska konflikten, och att hålla upp en IRA-flagga är en klar provokation, som syftar på de unionistiska/republikanska och protestantisk/katolska rivaliteterna mellan Rangers och Celtics supportrar. Att hålla upp IRA-flaggan motsvarar ungefär att Rangers fans hade hållit upp porträtt av Franco när Barcelonas supportrar kom på besök.
Tyvärr var det några av Rangers supportrar som tillät sig bli provocerade. De försökte ta sig mot sektionen angränsade sektionen där IRA-flaggan passande dykt upp precis i närheten av Rangers-fansen. Dessa provocerade och stökiga Rangers-fans, en handfull, möttes av säkerhetspersonal som helt korrekt slängde ut dem från arenan. IRA-flaggan och kastandet av objekt mot Rangers-sektionen uppifrån och från sidan, ignorerades däremot. IRA-flaggan försvann efter någon minut, när provokatörerna fått sin vilja igenom. Men kastandet av mynt och muggar fortgick under hela matchen.
Debaklet avslutades enligt ögonvittnen av ett halvhjärtat försök av några Barcelona-hulliganer att storma Rangers-sektionen medan Rangers supportrar var på väg ut. Detta försök stoppades dock av säkerhetspersonal.
Nu när Rangers-fansen har åkt hem ger El Mundo Deportivo ännu en dolkstöt i ryggen.
Artikeln har rubriken: ”Snälla, kom aldrig tillbaka.” Man skriver att Rangers fans för alltid är ovälkomna i Barcelona inte för att deras spelare är lata, tråkiga och våldsamma och inte förtjänar att spela i stora turneringar. Utan för att Rangers fans alltid förstör vart de än kommer. ”Ni kan stanna hemma och spy i era egna vardagsrum”, skriver man, ”och slåss med grannarna. Celtics supportrar förtjänar pris för att de står ut med er. ”
Man skriver att Rangers inte hör hemma i Champions League, varken sportsligt eller som människor.
Så, när Barcelonas supportrar kommer till Glasgow, hyllar deras ledning Rangers fans för sin gästfrihet och vänlighet. När Rangers supportrar kommer till Barcelona möts de av tillbakadragna biljetter, kravallpolis, krigsrubriker i pressen. På läktaren utsätts de för provokationer och terrorist-symboler och överöses med kastade föremål. När de åker hem skriver stadens största sporttidning att de inte är välkomna tillbaka, och att deras lags spelare är för lata och deras supportrar inte för dåliga människor för att de ska förtjäna att vara med i Champions league.
Om det är någon som är för dåliga människor, så är det reportrarna på El Mundo Deportivo, och de Barcelona-hulliganer som kastade mynt på sina gäster och höll upp IRA-flaggor för att starta bråk med dem.
Jag tror många Rangers-supportrar, bland vilka det åtminstone tidigare funnits många som gillat Barcelona – mig inräknat – som har fått anledning att omvärdera sina åsikter om Barcelona som stad, klubb och supporterkultur, efter denna händelse.
